KUNG
MOR (2022)
Av
Christina Ouzounidis och Jenny Tunedal
REGI Christina Ouzounidis
RUM & LJUS Jens Sethzman
KOSTYM Pia Gyll
MASK Anna Olofson
FOTO Jens Sethzman
Med Charlotta Larsson, Hanna Edh, Alexandra Drotz Ruhn, Pelle Grytt
"Kung mor undersöker demens som ett språkligt och socialt tillstånd, och det som Galeasen skapade som ett kollektiv var ett slags drömspel inne i psyket, ett psyke som håller på att förstöras. Det var faktiskt otroligt!"
Kristina Lindquist, scenkonstkritiker Kultur i P1 Sveriges Radio
Kung mor utspelar sig i utkanten av tillvaron, i en tid efter diagnosen. Minnena från förr grumlas av verklighetens nu, vem har skalat räkorna, kan man få ett glas vin, och har någon egentligen beställt den där taxin? Det handlar om att minnas och att glömma, om en mor och en dotter, om alla dessa figurer som dyker upp och försvinner, som trängs i ens liv eller på avdelningen eller kanske i ens sinne. Om sorg och väntan på saknaden, om att släppa taget eller hålla fast, om väntan på det som kanske kommer senare, efteråt, sedan. Om att glömma de vi älskar, om att sluta känna igen oss själva och varandra. Vet vi någonting om kärlek då – eller mer än någonsin?
REGI Christina Ouzounidis
RUM & LJUS Jens Sethzman
KOSTYM Pia Gyll
MASK Anna Olofson
FOTO Jens Sethzman
Med Charlotta Larsson, Hanna Edh, Alexandra Drotz Ruhn, Pelle Grytt
"Kung mor undersöker demens som ett språkligt och socialt tillstånd, och det som Galeasen skapade som ett kollektiv var ett slags drömspel inne i psyket, ett psyke som håller på att förstöras. Det var faktiskt otroligt!"
Kristina Lindquist, scenkonstkritiker Kultur i P1 Sveriges Radio
Kung mor utspelar sig i utkanten av tillvaron, i en tid efter diagnosen. Minnena från förr grumlas av verklighetens nu, vem har skalat räkorna, kan man få ett glas vin, och har någon egentligen beställt den där taxin? Det handlar om att minnas och att glömma, om en mor och en dotter, om alla dessa figurer som dyker upp och försvinner, som trängs i ens liv eller på avdelningen eller kanske i ens sinne. Om sorg och väntan på saknaden, om att släppa taget eller hålla fast, om väntan på det som kanske kommer senare, efteråt, sedan. Om att glömma de vi älskar, om att sluta känna igen oss själva och varandra. Vet vi någonting om kärlek då – eller mer än någonsin?